Städer

cities

Benahavis

Benahavis är en liten pittoresk by som lyckats bevara sin andalusiska prägel. Byn är särskilt känd för sin utmärkta gastronomi och restaurangerna ligger tätare än i någon annan ort i regionen.

 

Ofta kallad för ”The dining room of Costa del Sol”. Med en befolkning på endast 2500 personer, kan man parkera i utkanten av byn, för att sedan promenera tvärs igenom utan att bli trött. Denna vitkalkade lilla by upptäcktes i slutet av 1000-talet och namnet kommer från en av de arabiska kungarnas son. ‘Ben’ (betyder son) ‘Havis’ (kungens namn). Isabella och Ferdinads trupper besegrade morerna 1495 men arabernas tid i byn är fortfarande synlig främst genom den legendariska borgruinen Monte Mayor från 1100-talet. Detta gamla moriska försvar ligger på den högsta toppen i området och härifrån har man en fantastisk utsikt över kusten. Benahavis nås enkelt från motorvägen mot Guadalmina golfbana, vidare 7 km inåt landet längs rio Guadalmina.

 

Gastronomi: Mycket varierande kök som har blivit känt även utanför landets gränser. Typiska rätter: Perdiz (rapphöna), conejo (kanin), Cordero (lamm) Solomillo ‘en adobo’ eller ‘a la brasa’ (marinerad eller grillad oxfilé), Cochinillo (spädgris), Paella, Chorizos al agua.

 

Vi rekommenderar Er att ni gör ett besök på Restaurante El Castillo www.elcastillo.eu , klicka på El Castillo knappen till höger och skriv ut vouchern så får ni 10% på mat & dryck.
Gå rakt fram till slutet av huvudgatan – Av de Andalucia – och när du når David Marshall galleriet, sväng till höger. Gå ytterligare 30 meter och du har El Castillo framför dig till vänster. Mittemot Hotel Amanhavis.

 

Tripadvisor.com har utnämnt El Castillo till nummer 1 bland restaurangerna i Benahavis.

 

Här en recension från en av gästerna:
Bill B McLean, Virginia, United States
“Incredible Dinner”

Costa del Sol

Costa del Sol, Spanska solkusten är den del av Andalusiens kustremsa som sträcker sig från Nerja i öster till Manilva i väster.

 

Den cirka 20 mil långa kustremsan innehåller från Nerja hållet, och dessutom Torre del Mar, Vélez-Málaga, provinshuvudstaden Malaga, Torremolinos, Benalmádena, Fuengirola, Mijas, Marbella, San Pedro de Alcántara och Estepona.

 

Kuststräckan benämns idag även som Costa del Golf, beroende på det stora antalet golfbanor.

 

Costa del Sol har också ibland räknats som de 300 km som sträcker sig från Motril i öster till Cádiz i väster och alltså hör till tre provinser; Granada, Málaga och Cádiz. Numera har man dock specificerat den del som ligger i Granadaprovinsen som Costa Tropical och den del som ligger i Cádiz provinsen som Costa de la Luz.

 

Fuengirola är centrum för den skandinaviska befolkningen i Costa del Sol.

 

Ett halvt sekel har gått sedan Costa del Sol öppnade portarna till massturismen. Fiskebyarna är nu hotellstäder och åkrarna har blivit golfbanor. Det är den vanliga bilden av solkusten. Men Costa del Sol är mer än badorter. Málaga har storstadens fart och fläkt, Marbella ger dig diskopuls och bergen bjuder på naturens lugn. Hyrbil är bästa sättet att snabbt ta sig mellan de olika kuststäderna och sömniga bergsbyar. Trots Costa del Sols mångsidighet är en sak samma vart man än reser på kusten – den ständigt skinande solen!

 

Med ca 330 soldagar, dagstemperaturer upp till 17C även i december och januari, med en dygns medeltemperatur på minst 13C även på vintern, uppfyller Costa del Sol SMHI´s kriterier för svensk sommar 365 dagar om året. Med de dryga 20 milen kust är Costa de Sol inte bara Europas sydligaste turistmål, utan antagligen också det bästa.

 

Ett paradis för alla badare, cyklister, golfare, joggare, soldyrkare, klättrare och alla andra som trivs med Outdoor Living.

Fuengirola

En spansk kommun och tillika stad är Fuengirola som ligger belägen i provinsen Malaga, 30 kilometer från självaste staden Malaga. Den omfattar 10 kvadratkilometer och det bor omkring 75 000 invånare i området. I öster gränsar staden till Benalmadena och i norr och väster gränsar den till Mijas. Rakt söderut ligger Medelhavet.

 

Ursprungligen var dock Fuengirola en liten fiskeby men i dag är den helt omkonstruerad. Turism är dess näringssynpunkt och både spanjorer och europeér har sina semesterhus i området.

 

Längs med Costa del Sol är Fuengirola dessutom centrum för den svenska, danska, norska och finska befolkningen eftersom där finns den Svenska skolan, Svenska kyrkan, Spansk Nordiska Sällskapet med mera.

 

Staden har en 8 km strandremsa och strandpromenaden är bland de längsta på hela kusten. De flesta barer och restauranger kan hittas här och dessutom den populära småbåtshamnen med 330 stycken båtplatser och ett större antal barer och diskotek. Fiskehamnen som ligger där håller en stor betydelse för stadens ekonomi.

 

Kustens enda djurpark är också belägen i Fuengirola och den är även nattöppen för visning av nattdjur.

 

Fuengirola är inte den mest iögonfallande av badorterna på Costa del Sol och har inte heller Marbellas höga internationella status, den är däremot en av spanjorerna mycket uppskattad semesterort.

Gibraltar

Gibraltar, Europas sista koloniala område en myt eller ett politiskt debattämne?

 

Klippans strategiska värde har genom tiderna varit stort på grund av att man därifrån kontrollerar in- och utfarten till Medelhavet genom Gibraltarsundet.

 

Ett omtalat offshore paradis som bevakas allt hårdare än tidigare och många varnar för skatteparadisets slut. Klippan med omkring 30 000 invånare har idag fler registrerade offshore bolag än bostäder och runt sju miljoner besökare årligen. (Glöm inte passet)

 

Det ligger 27 pubar längs Main Street i Gibraltar. Samtliga mer engelska än i London. Välkommen till klippan som är en nagel i ögat på spanjorerna och en principsak för britterna. Det finns egentligen inget bra skäl till att inte göra ett besök i Gibraltar under sin resa till spanska solkusten.

 

Spanjorerna härskade över klippan i 400 år. 1713 överlämnades den till engelsmännen som en del av Utrecht fredsavtalet. Sedan har spanjorerna krävt att få klippan tillbaka.

 

General Franco stängde gränsen till Gibraltar 1969, under diktaturen och så förblev det fram till 1985 då den öppnades för spanjorer och Gibraltar bor, några år senare öppnades gränsen för alla.

 

Blockaden var ett försök att tvinga ut engelsmännen. Isoleringen varade i 15 år. England stöttade med pengar och klippan är fortfarande en engelsk kronkoloni.

 

2001 träffades premiärministrarna för Storbritannien och Spanien. De hade svårt att komma överens. Samma år var det folkomröstning i Gibraltar. Då sade 99 procent nej till att Spanien skulle ha makten i Gibraltar tillsammans med Storbritannien.

 

Även på senare tid har gränsen varit stängd, Spanien stängde gränsen mot den brittiska kolonin under måndagen 2005-10-24, för att hindra 500 magsjuka passagerare från kryssningsfartyget Aurora att ta sig in i landet, detta utlöste stormgräl med Storbritannien.

 

Det är tillåtet att köra bil in till Gibraltar, men köer så väl in som ut till klippan gör detta till ett dåligt alternativ. På tillbaka vägen kan spansk tull och passkontroll ta flera timmar och det är enormt svårt att parkera inne i den överbefolkade staden. Med buss går det fortare, alla resebyråer längs kusten säljer dagsturer. Linje bussar går också från alla kuststäder till La Linea, staden på spanska sidan av gränsen.

 

Ett annat alternativ är att parkera i La Linea, och promenera över gränsen. Prova kajen där ovanstående vy är tagen, där det fanns gott om plats även under högsäsong.

 

De typiskt Engelska röda dubbeldäckarna står på högra sidan av vägen efter att man passerat tullen och kör in till centrum.

 

Utsikten från ”Klippan”, varifrån man kan se Gibraltarsundet med Afrika på den andra sidan, försummas ofta av turisterna som koncentrerar sig på shopping. Ändå har shoppingutbudet minskat mycket sen dagarna då gränsen öppnades. Cigaretter, parfym, sprit och choklad är de vanligaste ”souvenirerna”. Elektroniken som säljs och tidigare drog många köpare är inte lika intressant idag, de senaste modellerna är ofta inte tillgängliga och priserna är inte så låga jämfört med Spanien som de var tidigare. Dessutom kontrolleras varorna hårt av den spanska tullen.

 

På Klippans topp finns Europas enda vilda apor. Till toppen på klippan kommer man enkelt med kabinbanan eller med minibuss. Väl uppe på toppen är det aporna som regerar. Det är inte tillåtet att mata aporna och de kan ibland vara aggressiva. Ta ej med plastpåsar de tror det är mat, håll i lösa kläder och plånböcker. Ett flertal lär ha singlat ner över klippkanten.

 

Om man vill besöka stranden så finns det flera att välja mellan. Mot Atlanten ligger stränderna Camp Bay och Little Bay. På andra sidan av Klippan ligger byn Catalan Bay. Tidigare en fiskeby som många spanjorer sökte tillflykt till när Napoleon invaderade Spanien. I dag är det en blomstrande strandort.

 

Få människor åket till Gibraltar som ett semestermål i sig, även om det finns såväl turistattraktioner som vattensporter, delfinturer, restauranger och hotell. Klippan är mer ett utflyktsmål som är värt ett heldagsbesök. Det tar lite mer än en timme att köra dit.

 

Valutan är: euro, sterling pund och Gibraltar pund (vilka är värdelösa utanför klippan).

Istan

Istán är en by i Málaga provinsen med en befolkning på 1.554 personer, den ligger i Sierra Blanca dalen vid Rio Verde. Kommunen har en yta på 99,5 kvadratkilometer, med den urbana kärnan som är belägen på 303 meters höjd. Det är bara 4,6 kilometers avstånd till medelhavskusten fågelvägen, men bilvägen är 15 km p.g.a. alla kurvor. Byn ligger nära den stora dammen som byggdes 1972 för att ge dricksvatten till städerna längs hela Costa del Sol.

 

Istán är en av ett antal byar av morisk ursprung som överlevt p.g.a. sitt avstånd till kusten. Efter den kristna återerövringen av Iberiska halvön på 1500-talet, var araber förbjudna att bo längs kusten. Detta för att hindra dem från att kommunicera med sina släktingar i Marocko tvärs över sundet. Istán med sitt avstånd på 15 kilometer till kusten, fick vara kvar medan de kustnära arabiska bosättningarna avfolkades och förstördes.

 

Det finns fyra à la carte restauranger i Istán, Troyano, El Baron, Rincon de Curro, Entresierras och den nya Las Harales i Rural Hotel vid infarten till byn. Det finns även barer som serverar ett utmärkt urval av tapas. Istán kan också skryta med ett hotell, men de fick vänta till 1998 för att få det.

 

Det finns små drick fontäner med utsökt kallt vatten, dessa är strategiskt fördelade över hela staden och har haft till uppgift att leverera vatten till befolkningen i byn, innan vattenledningar drogs in i varje hus. De kännetecknas av att ha en struktur av vita och blå kakelplattor. Ljudet av porlande vatten följer en genom byn, vilket ger unik upplevelse och identitet och personlighet till staden. Förutom alla dessa fontäner finns El Chorro mitt i byn, en kaklad tvättinrättning byggd för att kvinnorna i byn inte skulle behöva släpa tvätten till stranden Rio Molinos, än idag kan man se att det tvättas kläder vid El Chorro.

 

Liza Marklunds karaktär Annika Bengtzon i boken ”En plats i Solen” släcker törsten på en av torgets två barer.

Las Chapas

I Urbanizationen La Reserva de Marbella II, som ligger i Las Chapas rakt upp från Cabopino Beach & Puerto Cabopino som marinan heter.

 

La Reserva har ett stort antal poolområden med pooler och bubbelpooler, de större poolområdena är bemannade med badvakt under sommaren.

 

Det finns även en trevlig och prisvärd restaurang i området, Andy´s Cafe – Restaurante. Där kan man äta ett brett sortiment av mat eller bara avnjutna ett glas med goda vänner.

 

Området har bemannad dygnet runt bevakning.

Málaga

Málaga är huvudstaden på Costa del Sol. “Ciudad del paraíso” – paradisstaden. Så skrev nobelpristagaren i litteratur, Vicente Aleixandre, om Málaga. En stad som vibrerar av liv och som fascinerar med sin blandning av flertusenårig historia, folklore och modern kultur. Och visst är det lätt att föreställa sig paradiset i denna hamnstad med nära 3000 soltimmar per år och flera kilometer strand mitt i centrum. Många av kustens besökare kommer aldrig till stadens centrum. Trots det är det väl värt att göra en utflykt dit och njuta av stadens sevärdheter.

 

Málaga kanske inte är en vacker stad i sig men stämningen är trevlig och det kulturella utbudet är stort. Museer, katedralen, fästningen Gibralfaro och mycket annat gör att en heldag inte räcker till för att se allt.

 

Klimatet i Málaga är ganska extremt för att vara på Costa del Sol. Sommaren är outhärdligt varm för dem som inte är vana och vintern är kallare än i andra kuststäder.

 

Staden är stor, med kommunens ca 700 000 invånare är det en av de större i Spanien. Välkända är augustifesterna i den typiskt andalusiska stilen.

 

Málagas centrum är en bra plats att promenera runt i, nästan allt ligger på gångavstånd. En stor del av sevärdheterna ligger i eller runt omkring den gamla delen av staden ”Centro Antiguo”. I stadens brokiga förflutna – format sedan 900 år före Kristus av fenicier, greker, kartager, romare, västgoter och araber – gör sig påmint åt vilket håll du än tittar. Málagas mest kände personlighet föddes vid Plaza de la Merced 1881. Pablo Picassos liv och alster är fortfarande närvarande i det mesta och Málagaborna är stolta över sin son. Invigningen av Museo Picasso 2003 blev en kick och har fått staden att växa i kulturellt hänseende. Intill museet finner besökaren både den romerska teatern och en arabisk borg och inte långt därifrån tjurfäktningsarenan. På andra sidan gamla stan ligger CAC med internationell samtida konst. Granne med Katedralen finns Plaza Episcopal – tillfälliga utställningar, ofta av hög kvalitet. Teatro Cervantes erbjuder ett brett urval av konserter, dans och musikaler.
Museo Picasso: Detta vackra museum i 1500-talspalatset Buenavista är ett måste för alla Málaga-besökare, gamla som unga. Tack vare mästarens sonhustru Christine och barnbarn Bernard presenterar museet en samling på nära 200 konstverk. Ett stenkast bort, vid Plaza de la Merced, ligger Picassos födelsehus som också har öppet för allmänheten.

 

Pris: €6 för den permanenta utställningen, €4,5 för tillfälliga utställningar.
Adress: Calle San Agustín 8
Tel: (34) 952 127600
www.museopicassomalaga.org
www.fundacionpicasso.es

 

Alcazaba och Gibralfaro: Är militärfort från tiden för det arabiska kungadömet. Innanför murarna ligger ett palats med en vacker trädgård och en enastående utsikt. Den romerska teatern alldeles bredvid, byggdes under första seklet efter Kristus, nyligen återställd och restaurerad efter många år i glömska.
Adress: Calle Alcazabilla

 

Shopping: I Málaga shoppar man skor och kläder framför allt på Calle Larios och parallellgatan Calle Nueva. Skor på till exempel Antonio Parriego och Nicolas på Calle Larios. Där hittar man också de spanska klädaffärerna Mango, Massimo Dutti, Bershka och Pull & Bear. Zara ligger på sidogatan Liborio García. På shoppingcentret Centro Larios finns förutom klädbutiker, även biografer och restauranger. Märkeskläder finns på varuhuset El Corte Inglés; Armani, Versace, Dolce Galbana på Pinsapo. För den som är ute efter en present, en souvenir, eller något gott att äta rekommenderas ett besök på Mercado Central Atarazanas. Här handlar man kött, fisk, frukt, grönsaker, oliver, nötter, kryddor, ost och skinka till hyggliga priser. Dessutom är marknaden en fröjd för ögat. På Ultramarinos Zoilo på Calle Granada inhandlas det typiska söta vinet Málaga Dulce eller Moscatel, serranoskinka, goda ostar och korvar, russin från provinsen och sötsaker som ”mantecados”, ett slags kakor som äts framför allt vid jul. Den som vill ha ett lite mer exklusivt minne kan köpa sig en solfjäder i någon av de specialiserade butikerna på Calle Nueva.

 

Äta: I Málaga finner du inte så många restauranger med vita dukar. Det här är en stad full av informella barer med mycket folk och ett brett urval av tapas. I Málaga äter man mycket fisk och skaldjur, gärna på så kallade ”chiringuitos” på stranden och på Paseo Marítimo i Pedregalejo.

 

Café de Paris: Exklusiv restaurang med en stjärna i Guide Michelin. Traditionella ingredienser tillagade på modernt vis. Dyrt men hög kvalitet, en fest för alla sinnen. Ägaren och kocken, den unge malagueñon José Carlos García, har studerat på La Cónsula och räknas som en av Spaniens tre bästa kockar. Adress: Muello Uno, i Malaga hamn
Tel: +34 952 003588
www.rcafedeparis.com

 

Bodega El Pimpi: Du har inte varit i Málaga om du inte varit på Pimpi, det mest typiska stället i stan med kändisfoton, hundraåriga affischer och vintunnor på väggarna. Här dricker du vin från provinsen och äter tapas i historisk miljö – på 1700-talet var huset nunnekloster. En gång i månaden bjuds på flamencouppträdande. Adress: Calle Granada 62

 

La Posada de Antonio: Hollywoodstjärnan och Málagafödde Antonio Banderas egen restaurang. Traditionellt spanskt kök. Tapas och grillat kött i en trevlig atmosfär. Adress: Calle Granada 33 Tel: +34 952 217 069

 

Antigua Casa de la Guardia: Äldsta Tapas baren i Malaga grundad 1840. Vid en första anblick verkar detta vara en gammal, traditionell bar där några av säsongens tapas finns, oftast fisk och skaldjur. Men den har dock sin charm i att den är fylld med stora ekfat med olika typer av sherry. Man måste chansa och peka på ett fat för att få prova ett glas och sedan gå vidare till nästa fat. En salig blandning av lokala spanjorer och turister ger en skön och gemytlig känsla. Bar personalen ger dig krita på det du beställt, nej förlåt de skriver med krita det du beställt direkt på bardisken. När ni betalt suddar de ut det med handen. Det är inget stortställe, men är en populär startpunkt för en kväll på stan.
Adress: Calle Alameda Principal 18

Marbella

Stadens namn har enligt folkmun tillkommit genom att Spaniens första drottning Isabella av Kastilien, som när hon kom till denna plats första gången lär ha utropat: ”Qué mar tan bella!”, vilket vackert hav. Lyxiga lägenheter, villor och palats, staden är väldigt grön, med tusentals vackra träd och växter. En fantastisk strandpromenad går hela vägen till Puerto Banús. I San Pedro finns det också en fin promenad utmed stranden.

 

Marbella omfattar en 28 km lång kuststräcka längs havsstranden, exklusiva hotellkomplex och prinspalats. Under vinterhalvåret är det en ganska lugn stad som inte liknar den typiska spanska semesterorten mycket. Under de senaste åren har Marbella förändrat sitt utseende en hel del. Det är inte längre en by med det typiskt andalusiska utseendet. Befolkningen har ökat i snabb takt och därmed har den forna lilla fiskebyn förvandlats till en modernare stad med omkring 150 000 invånare som bor utspridda i hundratals ”urbanizaciones”, bostadsområden. På sommaren förvandlas de 150 tusen till nästan det dubbla. Huvudsakligen är byggnaderna låga i området, en stor skillnad mot andra semesterorter i Spanien. Kommunen ligger ca 6 mil från Málaga och sträcker sig utmed kusten, mellan strandlinjen och bergen. Det ger området ett väldigt speciellt klimat. Marbellas popularitet började 1953 då prins Alfonso von Hohenlohe öppnade Marbella Club och hans vänner kom för att roa sig och umgås. Marbella blev ett ”inneställe” i Europa, precis som S:t Moritz, Gstaad, eller Juan Les Pines.

 

Marbella är golftätast i Europa med över 50 golfbanor i närområdet. Här ligger ”golf-valley” där flera av Costa del sol och Spaniens bästa golfbanor ligger, golfdalen som har blivit lite av tummelplats för golfspelande svenskar. Här serveras svensk mat, kålpudding, ärtsoppsbuffé med tillhörande punsch och pannkakor. Kräftskiva med spanska kräftor med svensk krondill och kryddost arrangeras årligen. Fler och fler ofruktbara områden har förvandlats till golfbanor, omsorgsfullt skötta för att förbli ymniga greener året om. Området är otroligt vackert. I bakgrunden reser sig Sierra Blanca, landskapet är förtrollande med gröna kullar, palmer och apelsinlundar. Mikroklimatet som bildas mellan bergen och havet gör att vintern är mildare än någon annan stans i Europa och sommaren är inte riktigt lika varm som på andra platser i Andalusien. Dessutom regnar det sällan. Mellan maj och oktober är regnet sällsynt. Även under vintern är det ovanligt att det regnar hela dagarna, oftast handlar det om skurar som sedan ger plats åt solstrålarna. Temperaturen dagtid faller aldrig under 20 grader under hela året. Utom visa dagar i december och januari då även låga natt temperaturer på under 10 grader kan ses på termometern vissa nätter. Det som är vanligast är soliga dagar som låter turisterna njuta av stranden även under vinterhalvåret. Marbella har mycket att erbjuda. Priserna är högre än på andra platser utmed kusten men det som man får i gengäld har kvalitet. Högklassiga affärer kantar de nyrenoverade gatorna och restauranger och nattklubbar i världsklass betjänar en kräsen publik. Men det finns många ställen där man kan äta, dricka och bli underhållen utan att det kostar en mindre förmögenhet.

 

Puerto Banús, där lyxyatcher ankrar året runt vid kajer fyllda med Rolls Royce, Ferrari, Maserati, Bentley och andra uppseendeväckande fordon som låter sig fotograferas i sällskap av turister. Och därtill det välkända jet set livet på ”The Golden mile”, den så kallade guld milen, har gjort området världsberömt. Arab shejker och kändisar visar sig på årets inneställen i sällskap av hundratals ”paparazzi”, skvallerblaskornas reportrar.

 

Puerto Cabopino lillebror till Puerto Banús är en lugnare och gemytligare hamnidyll med sitt varierande utbud av restauranger och promenadstråk. På dagtid är även stranden väl värd ett besök med sin vita sand och ljumna klara vatten. Marbella är mycket mer än så. Kommunen består av flera delar som många tror är andra byar. Puerto Banús, San Pedro de Alcántara, Nueva Andalucía och Las Chapas är alla del av Marbella. Området är enormt stort och stäcker sig från Mijas Costa till Estepona. Marbellas bästa stränder är de som ligger utanför stadens centrum. Området runt Las Chapas, Don Carlos och Cobopino – Los Monteros och Puente Romano är populärast bland dem som dyrkar sandstrand och klart vatten.

 

Marbellas historia är inget som den vanlige turisten tar sig tid att lära känna trots att det finns arkeologiska fynd och dokument som visar att staden grundades under 900 talet.

 

Troligtvis grundades Marbella av Fenicier redan för mer än 3500 år sedan då de byggde upp affärs leder utefter Spaniens södra kust. 300 år F.Kr. härskade romarna och gav staden dess första namn, Salduba. Morerna invaderade södra Spanien år 711. De landsteg på kusten mellan Tarifa och Marbella. De byggde då muren och virrvarret av gator i gamla stan och gav staden namnet Marbilha. Vilket senare utvecklades till Marbella. Enligt den lokala befolkningen var det Spaniens första drottning, Isabella av Kastilien, som när hon kom till denna plats första gången lär ha utropat: ”Qué mar tan bella!”, vilket vackert hav. Mar-bella blev därmed Marbella enligt den versionen. Andres García Baena en lokal författare har nyligen publicerat en intressant bok om Marbellas historia, han lever inte på att skriva böcker om historia, utan säljer dem i sin bokhandel El Zoco som han driver i Marbellas centrum.

 

Enligt Garcia Barna daterar Marbellas tidigaste uppgifter från 900 talet. Borgen som ännu finns kvar i den gamla stadsdelen näst intill apelsintorget lär ha byggts omkring år 970 då staden också började omringas av en höga skyddande murar, vilka sedan började försvinna under 16 hundratalet.

 

Denna teori menar att det fanns tre portar till stadens centrum som idag är några av stadens viktiga torg.

 

Katedralen La Encarnacion i den gamla stadsdelen kan ha varit platsen där den stora moskén reste sig med sin höga minaret över de låga taken och de vitkalkade murarna som fortfarande fascinerar turisterna som promenerar genom de vita typiskt andalusiska och sydspanska gränderna under semestern.

Puerto Banús

Puerto Jose Banus, mer känd som Puerto Banús är en marina som ligger i området Nueva Andalucía, sydväst om Marbella, på Costa del Sol. Den byggdes i maj 1970 av José Banús, en lokal byggherre, som en lyxig marina och shopping komplex. Det har sedan dess blivit ett av de största nöjescenter i Costa del Sol, med 5 miljoner årliga besökare, och är väldigt populär bland internationella kändisar. Den arkitektoniska stilen är utvecklad kring en fiskeby i Medelhavet, där det numer finns dyra köpcentra, restauranger och barer runt marinan.

 

Puerto Banús besöks årligen av nästan 5 miljoner personer. Besökarna till hamnen tenderar att vara mestadels turister från norra Europa (särskilt Storbritannien) och araber (särskilt Kuwait och Saudiarabien), tillsammans med spanska turister. Tyngdpunkten i Puerto Banús är marinan, den har 915 båtplatser däribland kungen av Saudiarabien och flera av världens rikaste personer. Bakom hamnen ligger gatorna fyllda med barer, och nattklubbar och gatorna kantas av dyra lyxbutiker som Christian Dior, Gucci, Versace, Dolce & Gabbana och m.m.

Ronda

Ronda är en stad i provinsen Malaga i Andalusien. Den ligger ungefär 100 km från Malaga i en bergstrakt ungefär 740 meter över havet. Antalet invånare är ungefär 37 000.

 

Historia: I trakten finns lämningar från yngre stenåldern, 25 000 år gamla grottmålningar från Cro Magontiden i Cueva de la Pileta. På 500-talet f. Kr. bosatte sig kelter som kallade platsen Arunda. Senare bosatte sig fenicer i det närbelägna Acinipo, lokalt benämnt Ronda la Vieja (gamla Ronda). Caesar gav Ronda stadsrättigheter. Under 400-talet e. Kr. tog sveberna staden. Nästa århundrade tillföll staden Östromerska riket. Senare blev staden intagen av den visgotiske kungen Leovigild. Ronda ingick sedan i det visigotiska riket fram till 713 när den föll för morerna, som kallade den Izn-Rand Onda (”staden med befästningen”). Under åren 1039 till 1065 var Ronda huvudstad i det lilla kungariket Ronda. Från 1065 ingick det i Sevillas kungarike. Den moriska makten bröts av markisen av Càdiz som intog Ronda efter en kort belägring. 1485 intogs staden av kung Ferdinand II och under de följande åren upplevde staden fred och ekonomisk blomstring, vilket resulterade i omfattande byggnation av barockbyggnader under 1700-talet. Napoleons invasion vållade mycken skada. Rondas befolkning minskade från 15 600 personer till 5 000 på tre år.

 

Staden delas av en 120 meter djup ravin (el Tajo), som bildats av floden Guadalevín. Tre broar leder över ravinen, en romersk som byggdes för mer 2 000 år sedan Puente Romano, en morisk kallad Puente Arabe, samt en som påbörjades 1751 och som blev klar först 1793. Den kallas lite oegentligt för Puente Nuevo (Nya bron).

 

Ronda har inspirerat författare och konstnärer som Washington Irving, Prosper Mérimée, Gustave Doré och Ernest Hemingway.

 

Det är spännande att se hur husen på båda sidorna av ravinen är byggda helt ut till kanten av de lodräta klippväggarna. De kallas för ”casas colgadas” (hängande hus). Ronda kan, tack vare sin ointaglighet, blicka tillbaka på en lång och fascinerande historia.

 

Puente Nuevo: Ett av 1700-talets ingenjörskonstnärliga mästerverk är Rondas landmärke, Puente Nuevo, som reser på mäktiga pelare över Guadalevíns ravin och skapar en bro mellan de båda stadsdelarna. Det akveduktliknande byggnadsverket har en nedre del och tre övre valv, varifrån det är en mycket vacker utsikt mot Tajoravinens botten. Rummet ovanför det höga mittenvalvet utgjorde förr en flyktsäker fängelsehåla och därifrån knuffades nationalistiska sympatisörer in i döden under det spanska inbördeskriget (1936-39) – en tragisk händelse, vilken Ernest Hemingway skildrar i ”Klockan klämtar för dig”. Enligt legender sägs det även att när arkitekten sträckte sig ut efter sin hatt, när den blåste av, föll han ned i avgrunden och döden.

 

La Maestranza: Rondas nog mest berömda byggnad är den historiska tjurfäktningsarena La Maestranza, som är en av de äldsta, mest charmerande och traditionsrika i Spanien. Arenan, som byggdes 1785, är omgiven av rader med arkader i två våningar med toskanska pelare och har plats för 5 000 människor. Hemingway hade sin egen loge här. Idag ägs arenan av Rondas Kungliga Riddarorden, vars vapen kan ses på gaveln ovanför ingångsporten i barockstil. De som vill veta mer om Spaniens äldsta arena kan besöka det lilla museet där det finns mängder av tjurfäktningsminnen, bl.a. dräkter m.m. . Här kan man läsa om Francisco Romero, hans son Juan och sonsonen Pedro, som var skaparna till den legendariska tjurfäktardynastin som har grundat reglerna för dagens tjurfäktning.

 

Casa del Rey Moro: Casa del rey Moro heter det 1700-tals palats som är byggt på grunderna av ett moriskt Taifa-kungapalats. På baksidan finns en trappa som delvis täcks av ett valv, som är uthugget i berget. Med sina 365 trappsteg leder trappan ned till floden och La Mina, en källa bland klipporna. Under stridigheter med de kristna fick de kristna fångarna bära vatten upp till toppen. Det är härifrån det spanska ordspråket ”Gud bevare mig för Rondas vattenkrus”kommer. Om man fortsätter från Casa del Rey Moro ned längst den branta vägen kommer man till Arco de Cristo – en morisk port från 1300-talet. Går man vidare längst trappan står man snart på den gamla moriska bron, Puente Arabe, där det finns många välbevarade hästskoformade valv. Därifrån är det en vacker utsikt genom ravinen mot Puente Nuevo. Vid slutet av bron ligger de arabiska baden – morernas gamla badanläggning, som kan dateras till 1200-talet.

 

Puerto de Almocabar: Puerto de Almocabar från 1200-talet utgjorde den viktigaste stadsporten i Ronda. Genom denna intog de kristna staden 1485. Här ligger även renässansstadsporten Puerta de Carlos och resterna av den gamla stadsmuren sida vid sida. På andra sidan av porten ligger Santa María La Mayor – Rondas domkyrka, som byggdes i slutet av 1400-talet.

 

Vinproduktion: Vinproduktion är ingen nyhet i Ronda. Man har faktiskt hittat bevis på att det fanns vinstockar i området för redan 2 000 år sedan och att dessa har använts för att ge ätbar frukt, som även lagrades för att senare drickas som vin. Dock drabbades området, och de flesta vinstockarna i hela Andalusien och i stora delar i resten av Europa, av vinlusen filoxera mellan 1880 och 1892 och i Ronda användes markerna då huvudsakligen till att plantera olivträd på, eller för jakt. Nu odlas det återigen druvor i Ronda. Vinhuset Doña Felisa i Ronda producerar vin under namnet ”Chinchilla”.

 

Vinhuset Doña Felisa: Vinhuset Doña Felisa ligger mycket nära den gamla romerska byn Acinipo, 900 meter över havet. Acinipo är känd från romartiden som ”vinets land” och en hel del vin skeppades till Rom från hamnen i Málaga. På den tiden odlade man där en druva som liknar den som vi idag kallar för Tempranillo.

 

Vinhuset Chinchilla är ett familjeföretag och det är paret José María och Gema som leder det dagliga arbetet. Vinhuset är faktiskt både deras arbetsplats och hem. Det är José María som, sedan den första vinstocken planterades år 2 000, har bestämt hur vinstockarna ska planteras samt vilka sorter som är mest lämpade för markerna. Efter flera års experimenterande har det blivit följande druvsorter: Tempranillo, Cabernet Sauvignon, Merlot och Syrah som har tagit sig bäst i området. ”Ronda lämpar sig mycket bra för vinodling”, säger José María och fortsätter: ”och det är mycket viktigt att våra viner avspeglar den jord som de kommer ifrån och att vi på det sättet respekterar deras naturliga aromer och smak”. De flesta av vinerna lagras på franska Allierfat som byts ut vart tredje år. För närvarande producerar vinhuset endast 100 000 flaskor vin per år och de går alla under namnet Chinchilla. För José María är kvaliteten mycket viktig. Vinstockarna ger en liten skörd, ca 1 kg druvor var, men å andra sidan har druvorna mycket hög kvalitet och intensitet. Alla druvor skördas manuellt och läggs i korgar som räcker för 15 kg. Efter att ha skördas sorteras druvorna manuellt, innan de går vidare till pressen. ”Vår filosofi är att arbetet ska vara så naturligt som möjligt, men med hjälp av modern teknologi”, säger han.

 

Vinhuset Chinchilla är öppet för besökare. De tar emot grupper från 5 personer och fler. Man kan få en rundvandring med vinprovning och lunch, de erbjuder olika menyer i olika prisklasser.

 

Tel. 951 166 033 Mail: g.alonso@chinchillawine.com WEB: www.chinchillawine.com

Torre del Mar

Torre del Mar Torre del Mar är en kuststad och hektisk sommar badort på Costa del Sol, den ståtar med en av de längsta, och definitivt en av de bredaste, stränder längs kusten. Stranden som allmänt kallas Playa de Torre del Mar, löper längs hela staden och sträcker nästan 4 km till den närliggande semesterorten Caleta de Vélez.

 

Parallellt med stranden löper den fantastiska strandpromenaden (Paseo Marítimo) med ett brett promenadområde, cykel banor, gräsytor, lekplatser för barn och naturligtvis, många chiringuitos och andra ”vattenhål”.

 

Torre del Mar är stad med mycket spanska karaktär även om, som med de flesta platser i dessa dagar, kommer du att hitta en ganska eklektisk blandning av barer och restauranger. För den som vill ägna sig åt shopping, finns butiker av allahanda storlekar, form och typ för dessutom hålls regelbundna gatumarknader.Vill manshoppa inom hus finns El Ingenio köpcentrum som ligger en kort bit bort i Vélez-Málaga.

 

Staden dateras till feniciska och grekiska tids sekel, men det finns mycket lite bevis för detta kvar i området. Under romartiden var staden känd som ”Maenoba” och under XI-talet, finns det referenser till staden under namnet ”Mariyyat Ballis”. Under medeltiden, fungerade Torre del Mar både som ett tullområde och som övervakningsstation för att skydda mot angrepp av pirater. En borg byggdes i området, ruinerna finns fortfarande i dag.

 

Torre del Mar haft en kort period som en självständig kommun mellan 1842 och 1848, men ekonomiska svårigheter ledde till dess återförening med Vélez-Málaga. I Starten av XX-talet sågs Torre del Mar som en kurort och myndigheterna försökte locka turister till området, men det är inte riktigt förrän 1960 och befolkningen ökade och det verkligen tog fart som en viktig turistort både för spanska och utländska besökare. Torre del Mar ligger i kommunen Vélez-Málaga i Axarquia distriktet (Comarca) i Málaga provinsen i den autonoma regionen Andalusien.

Torremolinos

Torremolinos är en plats full av barer, restauranger och affärer. Den typiska Medelhavssemestern är garanterad i Torremolinos.

 

Torremolinos är helt klart den första staden som utvecklades som turistmål på Costa del Sol. Bland spanjorerna är det en myt. Att åka till Torremolinos på 50-60 talet blev ett mode för de som hade råd och för ungdomar som sökte nöjeslivet som den dåvarande diktaturen inte tillät på andra platser.

 

Många kom på vespa hela vägen från Madrid för att uppleva friheten som då inte fanns någon annan stans i Spanien.

 

Torremolinos var en sorts frihamn på den tiden. De som då ansågs som skandalösa svenskor, som gick till stranden med bikini, blev berömda där. Följderna levde kvar länge, svenska tjejers atttyd blev en del av frihetsrörelsen i Spanien.

 

Torremolinos är än idag en plats full av barer, restauranger och affärer. Nu finns det även ett konferenspalats som används flitigt till nationella och internationella utställningar, mässor och konferenser. Stranden är full av små barer och ”chiringuitos”, strandrestauranger, som serverar friterad fisk och den klassiska ”Paellan”. Nöjesalternativen är huvudsakligen inriktade mot det rikliga nöjes- och nattlivet. Torremolinos är en stad som knappt sover. Det är alltid öppet och folk på gatorna.

 

Torremolinos kritiseras ibland för hur strandlinjen har bebyggts, höga hotell och bostadshus i renaste ”Manhattan” stilen blandas med den inhemska fiskebyns säregna drag och karaktär. Det som är sant är att Torremolinos är en plats med spansk stil trots att det är något överdrivet turistiskt i det hela. De som semestrar och söker nöje och nattliv blir inte besvikna på stadens utbud.

 

Den typiska Medelhavssemestern är garanterad i Torremolinos.